Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kan vara förvissad, att Albert denna gång
grundligt läste den lilla skissen, som fans inne i sin
helhet, och hans ögon strålade af glädje, liksom hans
själ kände en verklig förtjusning, då han utan all
partiskhet kunde erkänna att detta stycke var värdigt en
talang, hvilken man med säkerhet vågade förespå
framgång. Några dagar senare införde han i en
stockholmstidning utdrag ur stycket, jemte ett i vackra och ädla
ord uttaladt omdöme deröfver.
Han var lycklig vid tanken, att Elise i sin
ensamhet skulle glädjas, tänka på honom och tro på honom.
Emellertid läste han strax härefter en dödsannons,
som visade att hon blifvit ännu mera ensam: hennes
mor var död, och af de forna vännerna, fröknarna
Eugenie och Eufrosyne, hvilka han stundom träffade
i sällskapslifvet, hörde han omtalas att Elise med en
engels tålamod och en fast karakters ståndaktighet
bar alla sina pröfningar och fortfor att trötta sig i
skolan, och det oaktadt hon haft ett utmärkt godt
giftermålsanbud...
»O, min ädla, trofasta flicka,» sade Albert i sitt
hjerta, »du skall bli belönad. Ty nu är du älskad på
ett långt bättre och dig värdigare sätt än förut — det
känner jag i hvarje pulsslag.»
Han befann sig nu, såsom nämdt är, vid början af
sista fjerdedels året, och enär hans längtan oupphörligt
tilltog och hans inkomster tilläto honom en blygsam
bosättning, funderade han starkt på att gå sitt ord i förväg,
men det skulle måhända visa brist på karakter: han
måste väl vänta tills skolferierna ingått. Emellertid var
det alltid en tröst att af väninnorna ha hört omtalas, att
Elise utvecklat sig till en fullkomlig skönhet och att hon
alltid starkt rodnade, då hon hörde hans namn nämnas.
Slutligen, efter ett träget räknande af dagarne, kom
den rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
