Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, nu,» svarade Hilma skrattande, »går det an
för herr redaktören att hålla till godo med hjelp af
blåstrumpor!»
»Alldeles icke, fru Hilma... signaturen H—a är
långt före detta höjd öfver allt slags förvandtskap med
strumpor, nota bene de blå. Och hvad beträffar
signaturen E—e, så blygs man ju icke att säga mig midt i
ansigtet, att det i det närmaste är min hustru som
sköter tidningen.»
På en vink af sin man sprang Elise fram och gaf
honom en kyss till afsked, innan hon från den vado*a
sommareftermiddagen ute vände tillbaka till skrifbordet,
»der hon endast,» sade hon, »behöfde dröja så lång
tid, som erfordrades för Hilma att arrangera
téserve-ringen...»
».. . och punschserveringen!» tilläde Henrik.
»Ja, ja, alltsammans, ty min affär är redan färdig!»
svarade Hilma, i det hon aflägsnade sig med Elise,
hvilken tillropade sin man att vara en säker barnpiga
för det rosenröda lilla kjortelbarnet, som hon icke kunde
locka ifrån honom.
»Jo,» sade Henrik, då damerna försvunnit, »du är
också något svag för din qvinna!»
»Tala aldrig om det, broder! I fall Gud toge bort
henne, vore det alldeles ute med mig. Hon är den
älskvärdaste hustru, den förträffligaste mor, den klokaste
hushållerska, min amanuens, min medredaktör, min
räkenskapsförerska... med ett ord: hon är
’Elise eller Qvinnan i sin fullkomlighet’. *
-HIhf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
