- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
15

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men», invände fru Hedvig, »nu är just händelsen,
att din vilja aldrig är stark, Justus! Du vet hur ofta du
byter om tankar och tycken. Kommer du ihåg, då du
för ett par år sedan kokte sirapskarameller och sålde
i skolan för att skaffa dig medel att taga lektioner på
fortepiano, hur det gick med din föresats? Jo, när du
hade knogat ihop en liten summa, skänkte du bort den
till den förstkommande, och därmed voro alla dina
sköna luftslott förbi. Du skulle då bli musikus, resa
världen om och ge konserter, och på ett ögonblick
bortkastade du utan betänkande allt vad du behövt
månader för att samla.»

»Bortkastade jag det, då jag gav penningarna åt
någon, som behövde dem bättre än jag.»

»Det var orätt sagt av mig, min Justus, men om
man, på bekostnad av sina framtidsutsikter, vill
tillfredsställa sitt goda hjärta, skall den fattige ej komma
långt... det var det jag menade.»

»Och vem vågar påstå, att spekulationerna därför
upphörde?» sade Justus med ett skälmskt leende.

»Det har Leonard sagt... dessutom har du
sedermera icke talat om dem.»

»Därför att jag dessmera tänkt på dem... men
detta är min hemlighet, och den gömmer jag så länge.»

Fru Hedvig smålog utan att göra någon vidare fråga.
Sedan de stigit upp från frukostbordet, gick Leonard
att taga avsked av sin förmyndare, som bodde i
grannskapet. Monika lagade i ordning matsäcken, och
modern blev ensam med sitt hjärtas barn ...

»Nu ha vi då en stund alldeles för oss själva. Säg
mig nu, min egen Justus, vad det var du fruktade, att
jag skulle skratta åt... Du sörjer således däröver, att
du redan är sexton år?»

»Ja», svarade Justus, »ty då man är sexton år, kan
man ej längre koka sirapskarameller.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free