- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
19

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid slutet av dessa ord kastade Justus sig i sin mors
armar, och övergjuten av hennes tårar och välsignelser
förblev han länge stum, medan hans ögon, i vilka en
svärmisk eld lågade, med obeskrivlig ömhet fästes på
denna mor, som han älskade över allt annat.

»Gud har säkert hört dina löften, min Justus, och i
sin mildhet skall han ej tillräkna dig din barnsliga
stolthet: han skall blott se till ditt hjärtas uppsåt...»

I avskedsstunden, då Leonard redan satt på kärran,
sade fru Hedvig:

»Hör du, min Leo, hav du alltid ett av dina kloka,
lugna ögon på Justus!»

»Ja, lita på mig, mamma... Vi komma alltid väl
överens.»

»Det tror jag nog!» menade Justus, som, efter att
hava givit den sista förtroliga handtryckningen åt
Monika, hoppade upp i kärran bredvid brodern. »Vem
skulle väl råka i strid med den, som aldrig låter
förarga sig?»

»Måtte det alltid råda samma frid mellan er, mina
söner!» Och under denna fru Hedvigs varma önskan,
medan Monika med förklädessnibben för ögonen stod
i grinden och neg, rullade åkdonet bort.

»Seså, nådig fru lilla», utbrast gumman, i det hon
lät grinden långsamt halka igen, »nu är det förbi med
den glädjen, och nu är det icke värt att frun står här i
kölden och fryser fotterna av sig för att titta dem på
ryggen, utan låt oss nu gå in vackert!»

»Jag spinner mig snart varm igen, du!»

Fördjupad i sina framtidsdrömmar, vilka dock i dag,
till följd av det samtal hon haft med Justus, icke ville
lysa henne så klart som vanligt, satt fru Hedvig åter vid
den immerfort bullrande rocken. Hon hörde ej att
dörren sakta öppnades, att tysta steg smögro fram till hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free