- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
20

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nes stol, förrän ett par armar lindades om hennes hals
och hon med ett häftigt utrop igenkände sin Justus.

»Min Gud, barn, hur kommer detta?»

»Jag måste nödvändigt tillbaka och se om mamma
blivit ledsen över vårt samtal. Jag hade ingen ro, och
så hittade jag på att jag kunde gå genvägen över till
Brunsbo, medan Leonard for omkring.»

»Ack, du ömma, älskade, häftiga hjärta!» Och fru
Hedvig öppnade med varm modersfröjd sin famn åt
den sköne sonen, vars ögon hade fullt lika mycken
vältalighet som hans röst.

Ȁr mamma verkligen icke ledsen? Ack, Gud ske
lov, jag ser inga tårar! Mamma missförstår då icke
allt det där jag nyss sade? Jag minns det nu icke så
noga, men jag kände på mig, att det kanske kunnat
oroa mamma.»

Fru Hedvig vågade icke tillstå, att det verkligen så
gjort. Hon tyckte att Justus sista handling tillräckligt
visade hur fullt hon kunde förtro sig till honom, och
därför sade hon med övertygelsens hela styrka: »Var
lugn, mitt barn, din mor känner dig för väl att kunna
missförstå dig... Men nu får du ju vandra hela
milen i snön, min stackars, stackars gosse!»

»Jag frågar ej efter, om jag än skulle vandra fem mil
i snö upp till midjan, bara jag kan vara lugn för
mammas skull. Nu är jag det. Därför känner jag mig så
lätt som en fågel, och sätter på mig mina vingar och
flyger. Farväl om igen, älskade mamma!... Men ack,
det var sant, vila i dag! Monika förtrodde mig, att
hon hade något i ordning... spinnrockshjulet får ju
lov ?»

»Det skall så få, Gud välsigne dig, min son, min
älskade käre gosse ... Gud välsigne dig!»

»Farväl... Tack, tack, tack ... Farväl, farväl, lilla
dyraste mamma!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free