- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
33

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo, jo, det är så likt henne, men jag hoppas, att hon
skall höra mig!» Och nu flaxade konsulinnan i väg
och slog ganska omilt upp dörren till det stora
vardags-förmaket, där det nyköpta instrumentet enligt hennes
anordning fått plats, för att visa, att det fanns till icke
blott för paradens skull.

Detta rum, klätt med röda tapeter och draperier med
både vita och röda gardiner, kunde gälla som en
exposition av alla slags nymodiga lyxartiklar, och mitt bland
allt detta omrörda lappri var det en underlig kontrast
att se den sköna bilden av en blyg vestal.

Evelyn satt framför instrumentet, på vilket hennes
lilla vita hand ännu sakta slog ett och samma ackord,
men av den spända uppmärksamhet, varmed hon
lyssnade till det enformiga ljudet, kunde man förstå, att
det för henne måtte hava antagit flera brytningar,
ehuru hon sannolikt förgäves sökte frambringa just
den ton, som föresvävade henne, ty hennes bleka, sköna
ansikte, på vilket ett nästan dvallikt lugn vilade, sänktes
allt djupare ned mot den jungfruliga barmen, medan
i hennes stora, mörka ögon välvde en tår, vilken
förrådde en inneboende smärta.

»Nå, min lilla Evelyn, jag måste säga dig, att du har
en egen förmåga, att icke låta distrahera dig! Hör du
oss då ej ... påminner du dig icke, att en väl uppfostrad
flicka aldrig underlåter att skynda sina föräldrar till
mötes för att välkomna dem? Men du sitter och klinkar
med samma tangenter, tills du vrider sönder dem.
Varför övar du dig icke så, att du kan låta höra dig, då
baronens på Bröllinge besvara vår visit, och framför
allt vid vår stora middag, då jag fordrar, att du sjunger
någon aria. Du kan sjunga, Evelyn... du sjöng som
barn ... Men du har gråtit... gråtit? Nå, det må jag
då säga... en sådan flicka som du gråta, med ditt
utseende, dina rikedomar, dina auspicier — det är det

3 En natt vid Bullarsjön. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free