- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
40

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sicksack, ledande åt hemlighetsfulla grottor med deras
nu halvt igenvuxna ingångar och halvt förvittrade
gråstenbord, där mer än ett namn blivit ristat av dem, vilka
nu lugnt sovo i familjegraven.

Plötsligt öppnade sig trädmassorna, och man stod
framför den stora, med höga björkar bekransade
dammen, över vars yta några svanor seglade.

På andra sidan dammen höjde sig en kulle, vars
rundel pryddes av en stor, vit marmorurna. Mot denna
urna såg det i stum beundran stannade sällskapet en
kvinnofigur ligga lutad, med huvudet så fast tryckt
intill urnans fot, som om de blivit gjutna tillsammans.
Evelyns ena arm sträckte sig upp omkring det antika
mästerverkets utspringande ornamenter, medan hennes
ljusa lockar dels nedfallit på hennes obetäckta hals
och dels spritt sig kring den vita marmorn.

Hon tycktes slumra.

Baron Max andades knappt. Till och med gamle
baronen och friherrinnan sågo med häpen förtjusning
på denna fesyn, framtrollad i den gamla parken.

Såväl konsuln som hans fru saknade sinne för det
slags skönhet, som nu mäktigt verkade på de andra.
Men det värda paret växlade en blick, vilken
tillkännagav det nöje, de erforo av sina ömsesidiga
observationer: de nickade oförmärkt åt varandra.

Slutligen då konsulinnan fann, att hennes värdighet
såsom mor och värdinna ej längre tillät henne att låta
tystnaden fortfara, sade hon med illa dolt högmod:
»Det är min stackars dotter, min lilla Evelyn, som
ligger där och drömmer på sitt vanliga vis.»

»Hon är så vacker, att hon visst icke förlorar på att
ses under drömmen!» menade gamle baronen.

»Hon är obeskrivligt hänförande i den ställningen,
antingen hon drömmer sovande eller vaken!» yttrade
friherrinnan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free