Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan G. anade icke, att hennes sons
beständiga missöden på jakten härflöto från det naturliga
skälet, att han aldrig jagade. Men någon annan,
nämligen den klarsynte mamsell Charlotte, vars
uppmärksamhet sträckte sig överallt, hade flera gånger varsnat
en skymt av honom under hans besök i Örnviksparken,
och hon icke blott anade, utan kände sig ganska
förvissad, att jakten endast var en förevändning,
tillkommen för Evelyns skull. Men ännu ville den kloka
Charlotte icke meddela sin upptäckt; den var god att
gömma och använda vid något tillfälle, då hennes
härskarinnas lynne behövde ett verksamt stillande medel.
Det var just vid ett av dessa för Evelyn obekanta
sammanträffande mellan henne och baron Max, som
den senare blev vittne till ett uppträde, vilket ännu
djupare inristade hennes bild i hans själ.
Hon satt som vanligt lutande huvudet intill
trädstammen, hennes blickar voro sänkta mot jorden och, liksom
ofta förut, roade hon sig med att sönderplocka några
blommor, dem hon uppryckt omkring sig. Hennes själ
tycktes stadd på någon lång utflykt, ty nära en kvart
hade förflutit utan att hon upplyft ögonen en enda
gång.
Slutligen varseblev baron Max en lätt rörelse: hon
förde handen till ena ögonlocket och borttorkade
något ... det kunde ej vara annat än en tår.
»O, gud, hon har en smärta... hon känner den!»
viskade det inom honom. »Om jag skulle närma mig?»
Men medan han ännu överläde om det vågade i detta
steg, som hans finkänslighet ej rätt ville gilla,
över-askades han av något än mera oväntat. Ett sakta
utrop undföll Evelyns läppar, och i detsamma såg Max
ett väsende, luftigt som en andesyn, ila fram och sluta
Evelyn till sitt hjärta.
»Är då denna park befolkad med idel féer!» tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
