- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
59

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att något sådant ej kan komma ifråga, då jag får äran
att något närmare lära känna fru konsulinnans
önskningar, vilka det under mitt vistande på Örnvik blir
lika mycket min plikt som mitt nöje att uppfylla.»

Utan att märka det stela och skruvade i
ordställningen, och icke ens anande, att något bemödande kom
ifråga, fann konsulinnan sin värdighet genast försonad
och räckte nästan hjärtligt sin hand åt Constance, i det
hon småleende yttrade:

»Det är vackert, då ungdomen känner sina
skyldigheter och jag skall alltid vara glad, så länge Evelyn har
ett sådant exempel för ögonen.»

Efter dessa ord, dem fru Löwe ansåg var utmärkt
lyckligt valda, trodde hon det göra bästa effekten att
lämna Constance ensam med Evelyn; och nickande med
huldhet åt de bägge unga flickorna, avlägsnade hon
sig, stödd på Charlottes arm, i det hon förmanade dem
att ej dröja för länge ute; det skulle visst roa mamsell
Constance att se sitt rum.

»Charlotte», sade fru Löwe, »låt oss göra ett slag
genom parken! Jag är visst ingen älskare av långa
promenader, men någon gång kan det vara rätt bra, ty på
det hela är det tämligen tröttsamt att, då man en gång
varit van vid ett rörligt och driftigt liv, ständigt sitta
uppspetad i soffan.»

»Men, Charlotte, vad i Guds namn vill det här säga?»
avbröt hon sig själv, visande på en vid sidan av gången
liggande karlhandske.

»Och det här då?» utbrast Charlotte, upplyftande ett
papper... »Se blott, hennes nåd ... Vem är väl detta?»

Konsulinnan tog papperet i sin hand, vände det mot
solen, stirrade förvånad därpå och sade sedan i en ton
av djup, obeskrivlig förundran: »Vad det är likt
Evelyn !»

»Jo jo men», menade Charlotte, som nu, inseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free