Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han höll Constance hela sju åren i samma pension
som Evelyn besökte, men enär kammarrådet icke hade
särdeles förtroende till pensionsinrättningar, tog han
varje år under tvenne månader Constance hem till sig
på sin egendom, vilken låg endast ett par mil från
landskamreraren Wallers bostad. Ty som han hade
än mindre förtroende till den handledning, Constances
mor gav sina barn, ansåg han sin unga skyddslings
moralitet vara i fullt lika goda händer, då den lämnades
i hans gamla husfrus, en hederlig änkepastorskas.
Fru Waller var en öm och uppoffrande mor — så
till vida gjorde kammarrådet henne rättvisa — men
alltför genombeskedlig att rätt kunna fatta, att en mor
icke gjort allt vad hennes ansvarsfulla plikter fordra,
då hon givit sina barn den skötsel, kroppen behöver,
vant dem att säga: »Ja, jag tackar!» eller: »Nej, jag
tackar!» att lägga sina kläder ordentligt om aftnarna
och att högtidligt läsa: »Gud, som haver barnen kär!»
Hon kunde dessutom också visa sig som en
straffande mor, ty med riset i hand och gråten i halsen flög
hon vid barnens storgräl mitt in i den skrikande skaran
och ropade till dem att för Guds skull vara tysta.
Härvid föll ett rapp hit och ett annat dit, och då nu
barnen var för sig bedyrade: »Det var icke jag, mamma,
icke jag!» började den ömsinta själen att överljutt
snyfta och vädja till sina avkomlingar om de tyckte det
var rättvist att bringa mamma till förtvivlan. »Jag är
säker, mina älskade änglar allesammans, att ni ångrar
er, ja, det gör ni, och efter ni nu vilja vara snälla
och icke gråta, skall jag låta baka ett fat pannkakor,
som ni få hushålla med som ni vilja.»
Vid andra tillfällen, då pappa själv ända upp på sitt
arbetsrum hörde ljudet av de stormar, som tillställdes
på nedra botten, kom han med rottingen under armen
in i barnkammaren, varvid vanligtvis hela skaran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
