- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
64

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Constance undantagen, tog till flykten och inskeppade
sig under soffor, sängar, bord och skäp.

»Det är väl du igen», plägade fadern då med förställd
stränghet — ty Constance var hans ögonsten — säga
till den ystra flickan, som lika så gott som någon av
pojkarna red sin käpp och utdelade sina rapp i
striden, »det är väl du igen, som ställer till detta förhäxade
väsen ?»

»Vi leka ju bara!» kunde den lilla näbbiga damen
svara och därpå helt obekymrat fortsätta sin färd, med
de bruna sammetslockarna flygande kring huvudet och
de mörka ögonen blixtrande av nöje och barnslig triumf
över att hon ensam vågade stanna kvar.

När det så, ehuru sällan, inträffade, att den
faderliga myndigheten fann skäl att visa sig mera
eftertrycklig, pressade likväl ingen smärta någon tår ur
Constances ögon, någon bön från hennes läppar. När
straffet var över, visade hon sig en halv kvart
nedslagen, men sedan var allt glömt, och innan kvarten blivit
full, var hon åter samma yra, muntra leende väsen som
förut. Ingen tredskhet röjde sig någonsin i hennes
sätt, ingen småsinthet, ingen tyckmyckenhet, som lät
förstå, att hon lidit orättvist, men också heller intet
minne av själva felstegen: de tycktes vara henne lika
omedvetna, som om de aldrig blivit begångna.

Sedan Constance kommit i pension och under sin
onkels handledning och framför allt sedan hennes eget
mognande förstånd började utveckla sig, lämnade det
barnsliga övermodet efter hand rum för en mera
intagande glättighet, som väl ännu stundom kunde antaga
en yr, kanske till och med yrande karaktär, men alltid
förrådde en mildhet, vars värme spridde sig välgörande
till hennes omgivning.

Men kanske var det just emedan hennes glada, goda
själ var så benägen att med ömhet omfatta alla män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free