Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor, som hon ej med en bestämd förkänsla fäste sig
vid någon. Hon höll hjärtligt av sin far, sin mor, sin
onkel och den gamla moderliga pastorskan, och kände
ingen högre glädje, än att behaga dem alla. Men hon
ville dessemellan behaga hela världen, och ehuru var
och en av dessa fyra människor lade an på hennes
hjärta, hennes känsla, hennes huvud, ja, kanske till
och med på hennes fel, så vann likväl ingendera den
förmånen att ensam rå om hennes kärlek: hon hade
en lika dotterlig ömhet för dem alla.
Hon hade tillbragt sju år i pensionen, en tidrymd,
under vilken hon med sitt varma hjärta särskilt fäst
sig vid den besynnerliga, av de andra oförstådda
Evelyn, i vars slumrande själ det gladde Constance att
uppliva de frön, som hon, om också ingen annan, fann
i den. Hon älskade ej Evelyn med detta slags vänskap,
som ofta förekommer mellan unga flickor: det var på
en gång ett slags moderlig och systerlig kärlek. Ett
inneboende behov att vårda Evelyn, att uppmjuka
isbetäckningen kring hennes hjärta, förde Constance
beständigt närmare denna, och troligen skulle aldrig
Evelyn, med sin tröghet att fatta, hava fattat något, om
ej Constance varit hennes lärarinna och oupphörligt
och outtröttligt sökt verka för sitt ändamål.
Men detta för Evelyn så välgörande liv avslutades
med den tidpunkt, vi nyss ovanför antytt.
Constance erhöll underrättelse, att hennes onkels
sjuklighet fordrade hennes återvändande en månad
före den vanliga tiden. Hon var alltid hemma sex
veckor vid jul och sex veckor vid midsommar, och
Constance insåg, att då hennes onkel härifrån gjort
ett undantag, måste han vara allvarsamt sjuk.
Djupt bekymrad lämnade hon penisonen, väl anande,
att hon i alla fall snart skulle lämna den, men icke
anande, att det nu skedde för alltid.
5 En natt vid Bullarsjön. /.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
