- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
67

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ehuru kammarrådet, noga räknat, ägde en närmare
släkting än landskamrern, hade likväl varken denne
eller hans hustru någonsin satt i fråga, att
kammarrådet skulle lämna sin betydliga förmögenhet åt någon
annan än henne, som i så många år av honom blivit
ansedd såsom dotter.

I detta fall var dock gubben aldrig riktigt ense med
sig själv. Han hade hittills ej velat uppsätta något
testamente, emedan han ansett en sådan handling
bebåda döden och dessutom trott sig säker, att, när han
stadgat valet av en arvinge, alltid få tid att giva sin
vilja till känna.

I början var det hans bestämda avsikt att skänka
Constance hela sin förvärvade förmögenhet, men från
den tid kammarrådet fallit på den oupphörligt
återkommande tanken, att Constance på sätt och vis vore
otacksam, emedan hon icke älskade sin välgörare över
allt annat i världen, från denna tidpunkt sade han ofta
i tankarna till sig själv: »Kan hon undvara min kärlek,
så kan hon ock undvara min förmögenhet! Den
stackars Didrik Wilson» — kammarrådets fattige och
arbetsamme halvsysterson — »skulle säkert, ifall jag
upptagit och vårdat honom, bemött mig på annat sätt.
Då jag ibland skickat den redlige gossen några hundra
riksdaler att hjälpa sig fram med, så har han därför
Visat en erkänsla, liksom jag givit honom ett par tusen.
Hon däremot, som både Didrik och alla människor
trodde skulle bliva min arvinge, har årligen kostat mig
betydliga summor... Vad har jag fått för allt detta?
Jo, just en sådan kärlek och tacksamhet, som hon
består var och en annan.»

Men nu ville kammarrådet åtminstone vara säker,
att han icke beginge någon orättvisa. Constance
hem-kallades, och kammarrådet visade sig på allt sätt kinkig
och tråkig för att pröva vad hennes kärlek dugde till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free