Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då familjen vid tetimmen åter samlades i förmaket,
hade konsulinnan genom upptäckten av baron Max’
handske och handteckning råkat i ett så angenämt lynne,
att, när Constance åtföljd av Evelyn inträdde, hon
till och med behagade gå emot den unga flickan, taga
hennes hand och i den vänligaste ton yttra: »Gör nu
såsom en god och älskad vän allt vad möjligt är för
min stackars Evelyn, bästa mamsell Constance, och
Evelyns mamma skall till gengäld anse att hon har
tvenne döttrar!»
Constance, som ansåg dessa ord föranledda av ånger
över den förut visade kölden, bojde sig helt försonad
med barnslig tacksamhet ned över konsulinnans hand,
den hon kysste, i det hon sakta sade:
»Jag skall bjuda till!»
»Om jag får lov att proponera», fortsatte
konsulinnan nu i sin moderliga älskvärdhet, »så skulle jag
anse för ett stort nöje, ifall jag finge säga helt enkelt
Constance, såvida mamsell Waller vill hedra Evelyns
mamma med benämningen av tant?»
»Ack, det vill jag mer än gärna! Jag är ju en
stackars flyttfågel, som kommit hit att söka skydd, och så
länge jag lockas med vänliga toner, blir jag kvar hos
min lilla skogsduva!»
Constance smekte Evelyns fina hand och de vackra,
ljusbruna lockarna.
Efter teet förde konsulinnan sin gäst genom alla
rummen och njöt av Constances okonstlade beundran,
vilken dock icke hindrade henne att göra sina
anmärkningar om både det ena och andra, anmärkningar,
vilka likväl vittnade om en så fin och naturlig smak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>