Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru baron Max’ handske och handteckning bäst skulle
kunna användas, stannade man, efter hundra olika
förslag, vid tvenne, vilka båda syntes konsulinnan så
»pikanta», att de gjorde valet brydsamt nog.
Det första bestod i, att teckningen och handsken
gömdes till den instundande festdagen, då konsulinnan
i hela sällskapets närvaro helt naivt skulle berätta sitt
fynd i parken, om vilket hon kunde låta förstå, att det
torde tillhöra antingen en vandrande romanriddare eller
någon stackars artist. För att emellertid låta sällskapet,
som naturligtvis skulle bliva högst nyfiket, få stanna
med sina gissningar varhelst det behagade, skulle både
teckningen och handsken framtagas, och att vid detta
kritiska ögonblick tänka sig friherrinnan von G:s och
unge baronens min och beteende, skänkte konsulinnan
redan på förhand ett sådant nöje, att hon uppriktigt
betvivlade, det själva verkligheten förmådde giva henne
mer.
Då Charlotte emellertid lät förstå, att detta
handlingssätt måhända kunde till den grad stöta familjen
på Bröllinge, att man bröte med Örnvik — Charlotte
vågade ej säga: med konsulinnan — fann denna
nödvändigt att lyssna till det senare förslaget: ett vänligt
besök på Bröllinge för att återlämna de hittade sakerna.
Detta vore otvivelaktigt mera överensstämmande med
grannlagenhetens fordringar och kunde just genom
sin »grannlagenhet» kanske uträtta mer, än om saken
behandlades offentligt.
Efter mycket övervägande beslöts således det sista ...
Friherrinnan G. kastade en undrande blick på det
lysande Örnviksekipaget. Det förekom henne som sista
visiten borde hava övertygat fru Löwe, att hennes
sällskap icke var efterlängtat.
»Det är vår roliga grannfru!» sade gamle baronen,
som syntes ganska trakterad. »Tag väl emot henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
