- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
82

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själv att förklara, att hon i en sådan händelse visst icke
kommit och gycklat över baron Max’ lustvandringar.

Med leende min och leende läppar skildes damerna,
sedan friherrinnan på förhand lovat, att bjudningen
till den stora middagen med tacksamhet skulle
mottagas.

Då konsulinnan satt i sin vagn, hade gamle baronen,
som gått utåt ägorna, ännu icke återkommit. Men med
stark hjärtklappning såg friherrinnan från fönstret sin
son, som på morgonen ridit bort till en bekant, redan
hava kommit tillbaka och nu stanna för att språka med
konsulinnan. Detta lilla samspråk kunde ganska lätt
råka att korsa friherrinnans fintlighet, men det tycktes
avlöpa väl, ty konsulinnans vaggande plymer nickade
ännu ett avsked, då vagnen rullade bort.

Några ögonblick senare inträdde baron Max 1 sin
mors rum. Han fann henne med ett utseende av djupt
allvar sittande i ena soffhörnet.

»Hur är det möjligt», sade han, »att mamma kan
vara allvarsam efter ett sådant sällskap som vår
förnäma konsulinnas ?»

»Vad sade hon dig, Max?»

»Om jag det begriper! Hon talade en hel hop
mystiska ord och tackade mig på förhand för en syrpris,
som hon måtte känna bättre än jag.»

»Och du svarade?»

»Att jag vore förtjust över nöjet att få göra henne
en sådan, om jag blott visste av vad slag. Hon
hän-viste mig då till mamma.»

»Och här har du syrprisen!» yttrade friherrinnan^ i
det hon med en hastig rörelse drog bort näsduken från
bordet, på vilket handsken och teckningen lågo.

Baron Max rodnade starkt. Han hade så många lika
teckningar, att han ej kommit att sakna denna... än
mindre hade han, i den sinnesstämning, vari han läm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free