- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
90

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bo, men vore du icke så stadig, så skulle jag säga:
Vänta till dess du blir litet äldre!»

»Minsann jag tror, att åldern behöver göra mig
stadigare, och har jag en gång fått mig en liten vän, som
kan koka och baka som Monika och bli en så god
hustomte som mamma, så springer jag ej från henne med
hjärtat. Men, älskade mamma», tilläde han i förtrolig
ton — Monika hade gått in för att styra om
aftonmåltiden — »hur mår vår Justus? Jag har flera
gånger skrivit och läxat upp honom, men han behagar icke
ens svara mig. Tager han i höst hovrättsexamen ?»

Fru Hedvig svarade med en lätt suck och ett sakta:
»Gud allena vet!»

»Nå, det vore väl knäveln, om han icke nu heller
skulle göra allvar! Jag trodde, min själ, annat slag, då
han först for till Uppsala. Det är nu närmare sex år
sedan, och ännu har han ingen väg valt. Jag har likväl
hört, att han skulle haft särdeles hedrande betyg såväl
i magistergraden som i de första examina, han tog, då
han tänkte slå sig på medicinen.»

»Han har haft framgång i alla sina försök, och om
han blivit vid matematiken, som han ett halvt år
vurmade för, för att sedan gå in vid topografiska kåren,
så hade jag i min släkting H. en gynnare, som där
kunnat skaffa honom en säker plats; han har redan lovat
att göra allt för Justus. Men som du vet, skulle han
då kasta sig på bergsvetenskapen, vilken åter i sin tur
fick lämna plats för juridiken. Men om jag icke alltför
mycket bedrager mig — och, gudnås, vanan vid dessa
omvälvningar har lärt mig att redan på förhand ana
dem — så får jag snart något brev, som upplyser mig,
att han än en gång bedragit sig på sin kallelse.»

»Men, store Gud, det är ju alldeles förskräckligt!
Har mamma på allvar förehållit honom hans galna
ostadighet ?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free