- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
93

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vad hon ansåg gagneligt och passande till den person,
som hon trodde ville verka för hennes son, och sedan
alla dessa anordningar blivit vidtagna, förekom det både
fru Hedvig och Leonard nästan omöjligt, att deras
planer icke skulle hava någon framgång, och Leonard
gick redan därhän, att han ville slå vad med sin mor,
att hon »sett i syne», då hon denna gång haft sina mörka
fantasier.

»Se, här ha vi beviset!» ropade han, då han aftonen
före sin avresa höll ett brev emot fru Hedvig. »Se,
här ... jag har i brådskan nappat det från Monika, som
helt fnurrig kommer efter.»

»Monikas panna spår ont väder», fortsatte han, »men
det bry vi oss ej om, mamma lilla... Nu skall mamma
gå in i sängkammaren och läsa brevet först ensam...
sedan kommer jag med på kalaset, antingen
välfägna-den blir ond eller god.»

»Nej, Leonard, vi skola läsa det tillsammans. Ingen
son kan vara varmare än du ... Kom, mitt barn!»

Men styvsonen hade för mycken grannlagenhet att
icke ana modershjärtats behov, helst när utgången var
så tvivelaktig som nu. Han lät således icke övertala sig.

Fru Hedvig gick ensam in i sängkammaren.

Så snart hon tillslutit den ena dörren och Monika
den andra, ty Monika ville också vara för sig själv och
överlägga, huru hon bäst skulle lugna och trösta sin
matmor, om någon »galen fnurra» åter kommit på
tråden, började Leonard räkna minuterna på den lilla
klockan, som stod på fru Hedvigs byrå. Och just
åsynen av denna klocka, hans fars ur, lugnade honom:
det återförde ovillkorligt hans minne till skol- och
gymnasiitiden, till sirapskaramellerna, spellektionerna
och det bortsålda uret, om vilket Justus en lång tid låtit
dem tro, att det var bortstulet. »Han höll ord ändå»,
sade Leonard med ett uttryck av innerlig förnöjelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free