Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oändlig glädje att se sig ihågkommen av sin mans forna
rederi.
Men vad som framför allt annat ådrog sig gästernas
uppmärksamhet var de båda unga flickorna.
»Vad mamsell Löwe är skön, vad de båda äro
sköna!» viskade alla människor i konsulinnans öra,
och nickade och blinkande viskade hon tillbaka, med
den blygsamma ton hon ansett lämpligt att i dag antaga:
»Åh ja... ja men: vår Herre har Gud ske lov ingen
skam, och jag är skyldig mig själv den rättvisan att
erkänna det åtminstone Evelyns uppfostran icke blivit
försummad, ehuru h!on tyvärr det oaktat mera liknar
en bild än en människa.»
»Hon är ett konstverk!» sade en. »En Venus!» sade
en annan. »En ängel i kroppslig gestalt!» förklarade
en tredje... Evelyn föreställde så många saker, att
ingen kom att tänka på det hon föreställde sig själv, en
stackars övergiven liten fågel, som ej vet under vems
vingar den skall söka skydd.
Klädd i en vit tyllklänning och med ett garnityr av
späda rosenknoppar i de ljusa lockarna, satt Evelyn
där orörlig, såsom hon brukade, på sin stol i vrån. I
brist av sin vanliga sysselsättning att sönderplocka
blommor, rispade hon upp fransarna på den violblå
silkeslångschalen, som hennes mor kastat omkring
henne. Constance, som, artig och leende, mottog den
ena inbjudningen efter den andra att sitta hos de
förnäma damerna, kom således ofta att bli skild från
Evelyn, vilken likväl mitt i allt detta sorl, som omgav
henne, icke lyssnade till några andra toner än de, vilka
kommo från Constances läppar.
Constances ord, hennes silverklara, ungdomsfriska
skratt gav ett lätt eko i Evelyns inre, ehuru ingen
rörelse förrådde vad hon erfor.
Utan särdeles motstånd lät Constance övertala sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
