- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
113

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att låta höra sin talang på pianot... ja, hon lät även
övertala sig att sjunga, men då blev konsulinnan orolig:
det föll nu för mycken uppmärksamhet på Constances
del och alltför liten på Evelyn, som satt med sänkt
huvud, liksom hon sovit i stället för att höra på. Till
lycka för värdinnans angenäma lynne, vilket verkligen
vid det livliga bifall Constance skördade, var på väg
att övergiva henne, såg hon nu baron Max begagna sig
av tillfället och efter några små krokvägar, dem hon i
sin moderliga ömhet troget observerade, slå sig ned på
stolen bredvid Evelyn.

Nu kunde konsulinnan icke nog högljutt beundra
Constance för att draga uppmärksamheten från
Evelyn och hennes »adoratör», såsom hon, i trots av sin
sista förargliga visit på Bröllingen, benämnde baron
Max.

Efter ett samtal om musik, i vilket Evelyn endast
svarade med fåstaviga ord, försjönk baron Max i
hennes åskådande: han hörde ej, att Constance slutade
sin aria, att andra satte sig till instrumentet, han
urskilde blott ett enda föremål, till dess någon klappade
honom på axeln.

Max vände sig hastigt om och såg konsul Löwe, som
med artig fryntlighet frågade om han tordes utbedja
sig att med baronen få tala några ord uppe på sina
rum, såvida detta ej kunde anses oartigt, medan
musiken varade.

»För ingen del, herr konsul!» svarade Max, som
erfor ett omedvetet, men ganska starkt behov att stå
väl hos konsuln; och med ännu en dröjande blick på
henne, som synbarligen icke gav minsta akt på honom,
förfogade han sig jämte sin värd upp i andra våningen,
där denne, efter några förelöpande preludier,
avbördade sig sin ödmjuka anhållan om ett gott råd i
informators frågan. Och nämnda fråga kunde icke råka

8 En natt vid Bullarsjön. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free