- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
114

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i bättre händer, enär baron Max hade många
bekantskaper i Uppsala och med största nöje lovade att
genast träda i befattning med saken.

Baronen vände härefter skickligt talet på konsulns
ädelmod att upptaga den faderlöse gossen och
upptäckte med verkligt nöje, att å konsulns sida denna
handling alls icke gick ut på vare sig fåfänga eller
skryt. Glad att finna någon, som ville höra honom,
glömde konsuln sin befattning såsom värd, för att helt
och hållet ägna sig åt den intresserade baron Max. Han
berättade åtskilliga historier om salig kapten
Petterssons ovanligt stora förtjänster både som skeppare och
smugglare, och han tilläde att i synnerhet de senare
ålade honom själv stora tacksamhetsförbindelser mot
Petterssons änka och barn och att han, i trots av sin
hustrus motvilja för saken, lyckligtvis fått den i
behörig ordning, »ty, ser herr baronen» — härvid antogo
konsul Löwes drag en viss själv förnöjelse — »när det
någon gång faller mig in att ha en egen vilja, så har
jag den Gud ske lov aldrig till hälften.»

»Något, vilket är alldeles i sin ordning!» förklarade
Max. Men så framkastade han ett par frågor,
varibland den, om herr konsulns smak för affärer följt
honom från yngre år.

»Ja, de ha alltid varit mitt liv ända från den tid jag
såsom pojke handlade med metkrokar, täljknivar och
annat sådant smått. Jag gifte mig tidigt, emedan jag
samlat mig litet som bokhållare, och Petronella och jag
hjälptes sedan ärligt åt att förkovra det lilla, vi hade
att begynna med.»

»Och därtill måtte i sanning erfordras både
skicklighet och tur!»

»Visst det, herr baron, men varken skicklighet eller
tur hjälper stort utan arbetsamhet och sparsamhet. Det
var från den tiden Petronella... eller Nelly, som hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free