Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu tycker det låter vackrare att säga ... fick sådant
insteg över mig, att jag aldrig, utom i nödfall, gör henne
emot, ty jag skulle vara en björn, om jag kunde glömma
hur den stackars beskedliga kvinnan på den tiden
strävade och slet ont och hade sina ögon överallt, så att
ingenting skulle förfaras. Och sedan vi om dagen
arbetat oss trötta i vårt anletes svett, möttes vi i den lilla
kammarn om aftonen. Herre Gud, vad det var en liten
nätt kammare... blåmålad med en spegellampett och
ett par silhuetter av far och mor. Petronella höll den
också, skam till sägandes, som ett dockskåp, och, som
sagt, då vi möttes där och förtroligt genomgingo våra
böcker, räknade kassan och talade om hur väl det
hittills gått för oss, så... Men, herr baron, ursäkta, att
jag pratar om allt det där... det var en så lycklig tid!»
»Det syns nog, herr konsul, på den rörelse minnet
framkallar... Var mamsell Evelyn redan född på den
tiden ?»
»Nej, icke förrän något senare. Vi hade tvenne barn
före Evelyn, som gingo till Herren, innan de börjat gå
på jorden, och vi tänkte, att vi icke skulle få någon mer
att sträva för, då Gud i sin godhet skänkte oss den
glädjen att ännu en gång få nedtaga vaggan från
vinden. När Evelyn föddes, hade jag redan gjort några
större affärer, byggt fartyg och gårdar och öppnat
handel med flera utrikes hus. Det var i en blomstrande
tidpunkt, och vi sparade därför ingenting att få henne
uppfostrad som en flicka, vilken en gång kunde vänta
sig ett försvarligt arv. Men, herr baron, ingenting är
sannare än det gamla ordspråket: »Människan spår
och Gud rår». Evelyn gav ej hopp om sig att vilja lära
sig något... vi ha haft många bekymmer för detta vårt
kära och enda barn.»
»Kan det vara möjligt», sade han och inlade i sin
ton en hjärtlighet, som förtog frågan all obehörighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
