Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kantiga kammaren. Laokoons grupp var det första,
som ådrog sig hans uppmärksamhet, men då hans
blick därefter halkade över de andra nischerna,
stannade den på en, över vilken aftonhimmeln bröt sitt
bleka ljus. Max såg med en frågande blick på konsuln,
vilken därvid lade fingret på läpparna liksom han velat
säga: »Det är ingen inbillning!»
Och det var ingen inbillning, ehuru fantasien knappt
kunde visa någon mera luftig syn än Evelyn i sin vita
klänning, sittande på en pall inne i nischen. Hon
stirrade oavbrutet på de förfärliga ormarna, vilka tycktes
i lika grad fängsla hennes blickar som de uppfyllde
henne med fasa, och då Max följde hennes blick, trodde
han sig fatta hela växelgången av dessa obeskrivliga
känslor mellan rysning och njutning. Han fann, att
Evelyn nu levde ett annat liv än det, vari hon levde
där nere bland människorna, och Max kände tårar i
sina ögon, då han såg denna olyckliga unga varelse
med ett häftigt begär haka sig fast vid dessa konstverk,
kanske mera än människoord ägnade att väcka henne
ur hennes slummer. I denna stund mognade hos
honom den önskan, som redan danat sig i hans hjärta,
att bliva detta barns ledare, vän och, om möjligt, make.
»Vi få kanske tänka på att fortsätta vår väg!» sade
konsuln, som märkte, att alla hans vinkar och
ryckningar i baronens frack lämnades utan uppmärksamhet.
»Jag ber om ursäkt, herr konsul, men denna syn kan
komma en att glömma mer än tiden!» viskade Max.
I trappan möttes herrarna av Constance, som flyktigt
ilade förbi dem.
Någon stund senare fick Max tillfälle till ett längre
samtal med Evelyns väninna.
Äntligen var den stora dagen ändad.
Och nu, sedan den sista vagnen rullat bort, sedan
konsuln gått upp till sitt, och Constance, vid det hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
