Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fortsatte just på samma ställe, där han stannat i
sitt samtal med konsuln. Sedan betjänten ^ framsatt
glaset, slog Justus endast några droppar vin däruti,
fyllde det sedan med vatten och drack det i ett
ande-tag.
Alltsammans skedde så hastigt, så okonstlat och
naturligt, att konsulinnan ej hittade ett enda ord att
uttrycka sin förvåning, innan man kommit från bordet
och informatorn gått sin väg.
Men icke ens då var det hon, som först tog ordet:
det var konsuln själv, som utan vidare utbrast:
»Petronella, jag vill ej veta av det här spektaklet flera
gånger! Jag satt och skämdes som en stackare vid
bordet, då jag såg honom, som du ville kuscha, ^ med
sitt stolta och städade skick så gott som ropa ’tubå’ till
oss! Du kan väl se, att det icke är en karl för sådana
barnlekar... och komma ej vinglas till hela bordet, så
låt bli vinet!»
Efter denna kraftansträngning skyndade sig
konsuln upp till sig, ty han var icke utan sin lilla fruktan,
att han skulle ha blivit riktigt blött, om han avbidat det
duschbad, som hans hustru hade till reds åt honom.
XX.
Klockan var mellan fyra och fem på eftermiddagen,
då konsulinnan genom bullret av vagnshjul
uppskakades ur den dvala, vari förvåningen och förtrytelsen
över informatorns beteende vid bordet ännu kvarhöllo
henne.
»Charlotte ... Constance ... Evelyn... men att ropa
på dem tjänar till ingenting ... Charlotte, Charlotte ...
är där ingen människa, som hör, att en vagn kommer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
