- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
148

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen en sådan invit för en gångs skull föranleda
honom att tro, att sällskapsrummet sedan beständigt^ vid
vad tid han behagar, står honom öppet, och en sådan

förtrol...» .

Resten av ordet satte konsulinnan i vrångstrupen,
och kanske ingen särdeles undrar däröver, då man får
höra, att den person, vars upptagande i sällskapskretsen
just som bäst var under prövning, utan varken bud eller
tillåtelse i samma ögonblick inträdde, och det med en
säkerhet, som tillräckligt utvisade, att han icke ansåg
sig obehörig.

Om konsulinnan någonsin kunnat förutse detta
uppträdande, skulle hon hava givit sin man order att icke
presentera informatorn, men som det nu skett, hade
Justus icke förr gjort sin djupa, artiga bugning, än
konsuln skyndade att säga: »Herr baron major von
G... fru friherrinnan von G... herr baron och
kam-marjunkaren von G... magister av Carleborg!»

Nu var konsulinnan hart när att svimma. Vilken
förtret var det icke redan, att magistern skulle
presenteras ... men att hennes man skulle visa sig så
renons på uppfostran, att han presenterade baronens
familj för informatorn, i stället för tvärtom, det var så,
att en människa kunde gråta. Långt innan
konsulinnan hann återtaga sin fattning, var emellertid magister
Carleborg i fullt samtal med hela den friherrliga
fa-miljen.

Efter en lätt, men desto mera artig tacksagelse till
baron Max, som han visste sig ha att tacka för sin
befattning på det ståtliga Örnvik, vände sig vår
magister till gamle baronen, som synbart med en liten
otålighet tycktes vänta på att få samspråka med denne
person, som såg ut att vara allt utom en blyg och
ödmjuk informator, vartill konsulinnan så oändligt
gärna velat ha honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free