Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eftertryck på ordet, höll sin blick stadigt fäst på
Evelyn.
En skär purpur blänkte upp på Evelyns
genomskinligt bleka kind. »Varför ser du på mig så... hade
jag orätt i att fråga?»
»Nej, nej, visst icke: jag undrade blott över att du
icke behövde fråga mer... du tycks redan veta vad
du vill veta.»
Nu spridde sig ett förklarat leende över Evelyns
ansikte. »Det var då han... jag kunde ej bedra mig!
Det var han, som väckte mig, han, som lät mig sväva
till himlen, han, som gett mig alla dessa ord att reda
mig med... o, vad jag älskar honom, vad jag älskar
honom!»
Constance förskräcktes över styrkan och värmen i
denna oskyldiga bekännelse. Hon trodde väl, att
Evelyn varken menade eller förstod en annan kärlek än
tacksamhetens, men oviss om vad hennes plikt såsom
Evelyns bästa och trognaste vän i denna vändpunkt
bjöd henne, sade hon: »Han är en så ung man... han
får icke tro, att du, Evelyn, är så tacksam... det skulle
troligen göra honom inbilsk och skada dig själv.»
»Tror du det?» Evelyns röst förrådde tydligt
bekymmer.
»Helt säkert !e Du vet ju, att vi flickor alltid noga
maste gömma vara känslor: ehuru din känsla är så ren
som solens guld och blott och bart tacksamhet — icke
annat än tacksamhet — bör han ändå ej läsa den i dina
ögon.»
»Men varför skall han icke se den?»
»Säger dig ej din blygsamhet, att jag har rätt?»
»Jag vet icke om det är min blygsamhet eller något
annat, som säger mig, att han ändå skall se det jag
bör dölja. Ja, då han fäster sina ögon på mig, läser han
säkert allt vad han vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
