- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
158

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid frukosten infann sig baron Max.

Magister Carleborg, som ursäktat sig med ett
lmd-rigt illamående, frukosterade på sina rum, något for
vilket sällskapet, med undantag av Evelyn — som
dock var okunnig om att hon hyste en motsatt onskan

— kände en särdeles tacksamhet.

Frånvaron av en på en gång så främmande och
hemmastadd person gjorde, att man fann sig mera for
trolig, mera naturlig i sitt förhallande till varandra,
och då baron Max, genom det oförblommerade
uttrycket av sin glädje att finna Evelyn så frisk och
blomstrande i dag, för första gången lyckades
framkalla en rodnad på hennes kinder, togo hans
förhoppningar en sådan fart, att han, åtminstone for
ogon-blicket, glömde, att det ej var han, som ingjutit den
levande anden i bildstoden.

Konsuln satt och klämde glaset mellan fingrarna:
han hade fått sig en instruktion, stackars karl, den
han försökte att glömma bort. Men hans hälft sade
vördnadsbjudande: »Jag ser, att min man...»

»Å, Nelly lilla, icke så högtidligt, om du behagar!
Det var ingenting annat, än att jag ville önska herr
baronen en lycklig resa och att vi hoppades, att Ornvik
vid återkomsten icke skulle bliva herr baronen mera
motbjudande än nu... Jag har den äran, herr ba-^

ron!» ..... , .

»De stunder, jag tillbragt på Ornvik, herr konsul,
hava varit mig för dyrbara att kunna förgätas, och j^g
bekänner öppet, att en av mina livligaste önskningar är
att icke vara alldeles glömd vid min återkomst i ja-

nuari!» r.

»Glömd?» nästan skrek konsulinnan till. »Det linns
människor, som ej kunna glömmas, och jag är skyldig
mig själv den rättvisan att erkänna, att jag tror, det icke
heller någon annan i vårt hus glömmer herr baronen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free