Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förblev orubbad, ehuru hon ej vågade gå ända därhän
ätt tro, att hans människokärlek vore blott en mask.
»Ack, jag kan visst icke sjunga!» stammade Evelyn!
^ »Fatta blott mod... denna arma kvinna skall bliva
sa tacksam därför!» Han räckte henne psalmboken.
»De här enkla melodierna har mamsell Evelyn hört
många gånger både i kyrkan och när skolbarnen
sjungit sina morgonpsalmer.»
»Ja, jag minns väl melodierna, men jag vet icke
säkert, om jag har någon röst.»
»Förlåt mig då, att jag med min enträgenhet plågat
mamsell Evelyn... jag vet, att det skulle varit en
himmelsk fröjd för den döende modern att höra dessa
fridstoner från den, som lovat bli hennes barns
be-skyddarinna!»
I hans ord lago pa en gang en avbön och en förnyad
ännu varmare bön. Evelyn kände det magiska i hans
blick: hon slog uppfen psalm, vände sina ögon till den
sjuka, sedan ned pa boken igen och började sin sång.
Man hörde först endast några darrande toner, så
svaga, att de knappast kunde liknas vid suset av en
bortdöende vårvind, men efter hand tilltogo de i styrka
och klarhet, och de hade en så ren, skär och rörande
klang, att Justus och Constance trodde sig höra en
röst från himlens serafer.
Ingen oroade henne med att säga ett enda ord, då
hon slutat, men Justus’ ögon tvingade henne att öppna
de sänkta ögonlocken, och något vidare behövdes ej
för att övertyga Evelyn, att hon varit så lycklig att ha
vunnit hans bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
