- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
183

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon självmant räckte fram sin panna för att ännu en
gång vidröras av hans läppar.

I detta ögonblick inträdde Kalle, därefter konsuln,
och Justus begav sig upp på sitt rum, medan Evelyn
blev kvarsittande vid instrumentet utan att röra sig,
nästan utan att våga andas ...

Dagen efter detta uppträde, da Evelyns öga blygt
höjde sig mot honom, som inkastat så många olika
känslor i hennes själ, fann hon honom lugn, hjärtlig
och god, såsom han alltid plägade vara mot henne,
men icke mer; ingenting i hans väsende, ingenting i
hans blick tydde på aftonens händelse.

JYlen till konsulinnan sade han med den mest
övertygande säkerhet: »Mamsell Evelyns röst är verkligen
behaglig, och ifall fru konsulinnan och mamsell
Evelyn själv tillåta det, skall det vara mig ett stort nöje
att få uppöva den.»

^ Men de sånglektioner, som nu började och för vilka
Evelyn sa mycket bävade, blevo helt olika den första.
Konsulinnan, som var ytterst nyfiken att höra Evelyns
i öst, lämnade nästan aldrig rummet, och skedde det
någon gång, fanns alltid Constance, mamsell Charlotte
eller till och med konsuln, som var helt förtjust att få
höra »en visa» av Evelyn.

Men om också hela rummet varit fullt av folk,
kunde det icke ha hindrat giftet att för varje dag
smyga sig allt djupare in i Evelyns hjärta, ty nu hade
Justus funnit att Evelyns röst skulle vinna mera i
säkerhet därigenom, att han ackompanjerade henne; och
sedan Constance fått höra hans sångröst, vilken han
själv ej låtsade göra någon affär utav, men vars kraft
och smältande skönhet han väl visste att använda, sade
hon med naiv självförtröstan till sig själv: »Det vill
hela min köld till att stå mot det där! Evelyn är
ohjälpligen given i hans våld... arma Evelyn!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free