- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
185

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mag, som mera hedrade och behagade henne, något vari
även konsuln av hjärtat instämde... Återstod blott
att veta, vad Evelyn skulle säga om saken.

Baron Max ville nödvändigt vara den förste, som
hörde Evelyns utslag från hennes egna läppar, och på
hans enträgna begäran ringde konsulinnan och tillsade
betjänten: »Bed mamsell Evelyn ensam stiga ned i
stora salongen!»

Betjänten mötte Evelyn i trappan, just som hon
ärnat sig ned efter något.

»Stora salongen!» upprepade hon för sig själv. Hon
anade emellertid ingenting av rätta förhållandet, ty
hon visste ej det ringaste, hur det gick till vid ett
ordentligt frieri. Utan tecken till sinnesrörelse, inträdde
hon således i det praktfulla rummet, men blev
förundrad att ej finna någon där.

Många minuter hade likväl icke förflutit, sedan
Evelyn tagit plats på en av de låga ottomanerna, då
karlsteg nalkades dörren... det var dock icke de steg,
Evelyn blivit van att på långt håll igenkänna. Hon
tänkte ingenting, förrän baronen sköt upp dörren och
langsamt, med en viss högtidlighet i sitt väsen
nalkades henne. Evelyn steg då upp och hälsade: hon
trodde, att han av en slump kommit in i rummet.

Men när baron Max satte sig bredvid henne och
med upprörd stämma sade: »Förlåt mig, förlåt, att
jag utbett mig ett samtal, det jag ej på annat sätt
kunnat erhålla!» såg Evelyn upp, i det hon med ett
uttryck av undran svarade: »Jag trodde, att det var
mamma, som kallat mig hit.»

»Naturligtvis är det genom henne och med hennes
bifall, som jag åtnjuter denna lycka, vilken jag skulle
anse fördubblad, om jag vågade hoppas, att mamsell
Evelyn ville höra mig utan missnöje!»

»Hur kan jag på förhand veta det?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free