Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Icke, Evelyn ... Är svaret då så hastigt bestämt...
förtjänar ej anbudet av ett trofast hjärta en enda
minuts betänkande, innan det bortkastas?»
»Varför skall jag betänka mig, då jag ej kan ge mitt
eget hjärta tillbaka?»
»Icke nu, det ser jag alltför väl... men har jag icke
sagt: ”Pröva mig!’ En gång ...»
»Aldrig!»
»Då», sade Max, i det hans kinder överdrogos av
en mörk purpur, »är detta hjärta icke mera fritt...
det har redan gjort sitt val?»
»Sitt val?» upprepade Evelyn och såg upp till Max
med en blick, vari hela hennes själs hemlighet
uppenbarade sig. »Tror baronen... att...» Hon
tvekade ... stackars Evelyn hittade inga ord för vad hon
ville säga.
»Utan tvivel är jag en olämplig förtrogen!» svarade
Max, vars svikna hopp i detta ögonblick ej tillät honom
lyssna till några andra känslor än smärtans och
förtrytelsens.
^ Han reste sig upp och lämnade rummet, utan att
Evelyn sökte kvarhålla honom.
Hon var fullt upptagen av att grubbla över de tvenne
märkliga ord, baronen inkastat i hennes tankegång.
»Val... sitt val... mitt val..,» och för varje gång
hon upprepade detta mystiska uttryck, kom och flydde
blodet från hennes ansikte. Hade hon då redan gjort
detta val... hade någon annan också valt... Hennes
huvud nedsjönk mot bröstet, hon tillslöt ögonen för att
drömma så som hon aldrig förr drömt, emedan hon
aldrig förr erfarit vad hon nu erfor.
Under tiden inträdde baron Max i förmaket, där
konsuln och hans fru redan intagit sina platser i
soffan, varje ögonblick väntande att få se »sina barn»
utkomma för att mottaga välsignelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
