- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
203

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke alldeles oförberedd på besöket, och om blott herr
magistern förmår återgiva henne det lugn, som nu är
borta, så skola vi vara nöjda med vilket beslut som
helst.»

En nick och ett: »Som Nelly säger!» tolkade
konsulns mening. Och sedan mamsell Charlotte blivit
efterskickad, för att tillse om Evelyn var i ordning och
beredd att mottaga magister av Carleborg, varpå snart
kom ett jakande svar, gick Justus uppför trappan och
stannade under en lätt darrning utanför dörren till de
rum, vilka han nu för första gången skulle beträda.

Just som han ärnade lägga handen på låset, öppnades
dorren inifrån av Constance, som lät honom träda in, i’
det hon passerade förbi med en tyst och allvarlig
hälsning.

*



Det rum, vari Justus nu befann sig, såg ut som ett
slags galleri, bildat av kulisser; och ehuru mitt på
förmiddagen, inträngde dagsljuset där så sparsamt, att
det lanade en sällsam, dunkel färgton åt
väggmålningarnas figurer och de med basreliefer prydda
pelar-skapen. Detta stora förmak eller galleri var genom
höga skärmar avplankat fran Evelyns sängkammare,
ehuru det utgjordes av ett och samma rum, ty som man
vet, bebodde Evelyn det stora yttre gemaket och
bibehöll det inre kabinettet endast som ett bönkapell, dit
hon tog sin tillflykt, då hon var alldeles ensam.

Det gamla rummet liknade, med sin öppna dörr till
det åttkantiga kabinettet, där de halvbrustna bilderna
stodo såsom vålnader i djupa nischer, ett förfallet
tempel. Den stora sängen, uppburen av kolonner och
vilande på en upphöjning, till vilken tre trappsteg ledde
upp, förekom snarare som en sarkofag än som ett
viloställe för en levande. Nedanför denna satt Evelyn, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free