- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
204

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en låg vilstol, med huvudet lutat mot de mörka
säng-draperierna, och om än ingen magiskt rodnande dager
göt sitt skimmer över hennes marmorvita anlete eller
snövita dräkt, så byttes dock hennes liljor i rosor, när
hon hörde stegen av den man hon tillbad. Hon såg
upp, och denna blick, vilken avslöjade hela hennes
hjärta, träffade Justus som en blixt från himlen. Nästa
sekund låg han på knä vid Evelyns sida, med hennes
händer fast slutna i sina, med hennes huvud lutat mot
sitt bröst.

Arma, arma Evelyn!

Sekunder och minuter sjönko tillsammans... vad
visste Evelyn därom... hans läppar hade brunnit mot
hennes! Men nu reste sig Justus ännu blekare än
förut. Kyssen brann icke blott på hans läppar, utan
ock på hans samvete, ty kände han ej i själva detta
ögonblick, då han tryckte den skönaste och kyskaste
kvinna till sitt bröst, att hon ej kunde fylla det stora,
omätliga tomrummet i hans själ.

Tyst och varsamt höjde han åter upp hennes huvud
och betraktade henne med ett uttryck av innerlig,
ångestfull ömhet.

Evelyn knäppte sina händer tillsammans över bröstet
och såg upp till honom med en blick av bönfallande
oro. Ack, hon hade alltför väl förstått den hastiga
förändringen i hans anletsdrag.

»Ja, älskade Evelyn», sade han, läsande hennes
tankar i hennes blickar, »ja, vi kunde bliva förenade för
livet, men tro mig... o, tro mig, denna förening skulle
ej utgöra din sällhet för evigt!»

»Nej», stammade Evelyn, hämmande de tvenne tårar,
som ville framtränga, »ty den skulle icke göra din...
huru kunde du finna dig lycklig med en så obetydlig
varelse!»

»Evelyn, jag tager Gud till vittne att, om någonsin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free