Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mekaniskt for över pannan, »det var en försynens
skickelse! Men, mamma, vi äro likväl fattiga ...
varifrån har då allt detta kommit? Vi borde icke sätta
oss i skuld.»
»Ack, låt mig nu ha min glädje ostörd! Du får
aldrig höra talas om den skulden, ty det lilla, jag
upptagit, avgår hos litet var på barnens undervisning.
Dessutom kan du aldrig föreställa dig, hur klokt jag styrt
till. Oroa dig ej över någonting, utan gå nu in och
kläd dig. Klockan är en kvart över fem, och klockan
sex ha vi de främmande här.»
XXXI.
^ En stor del av de bjudna gästerna hade redan intagit
sina platser i salen, då festens hjältinna inträdde.
Constance bar en ljus nättelduksklänning utan alla
prydnader. Hennes slätkammade hår böjde sig i en
behaglig rundning kring den ovala kinden, smög sig upp
ovan det lilla örat, nedföll i en lång lock på vardera
sidan om halsen... i nacken uppburos de rika flätorna
av en svart pärlkam.
I denna så enkla och flärdlösa dräkt föreföll likväl
hennes skönhet vida mer imponerande än fordom, och
oaktat både hennes utseende och väsen förändrats,
oaktat det leende ungdomslivet syntes liksom
bortstruket för fläkten av ett strängt och djupt allvar, hade
hennes medfödda behag ändå icke lidit, vilket
bekräftades därav, att för närvarande verkligen fyra unga
män med förtvivlad ihärdighet stridde om äran att
övervinna hennes kallsinnighet.
Ingen visste, ingen anade, ingen hade ens den
avlägsnaste föreställning om orsaken till Constances
utomordentliga förändring. Hon syntes aldrig sorgsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
