Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På utsatt tid begav han sig till fru Wallers bostad
och blev av henne insläppt i det rum, där Constance
väntade honom, och där hans öde skulle avgöras.
»Välkommen!» sade Constance sakta, men med fast
röst.
»Ack, om jag kunde hoppas vara välkommen!»
svarade Leonard, som i egenskap av älskare ej kunde
kväva en halv suck.
»Var säker, att jag icke säger annat än jag menar,
huru betydelselöst detta ord i allmänhet än är!»
»Bästa mamsell Waller, får jag tillåtelse att vara så
öppenhjärtig som jag önskar?»
Constance svarade genom en rörelse, vilken ej kunde
missförstås.
»Tack, tusen tack! Jag vill då säga, att jag sökt upp
min bror.»
Constance spratt till. Det var nästan som det sårat
henne att höra Leonard säga: »min bror!» Var väl
denna man värdig att kalla den helige för bror ? Men
hon erinrade sig genast allt vad »den helige» sagt om
denne rättskaffens och ädelsinnade bror, och Constance
såg honom strax i samma ljus. Själva hans öppna,
okonstlade förtroende talade för honom.
»Ja», återtog Leonard, då han ej erhöll något svar,
»jag sökte upp Justus, och det är hans råd, som ingivit
mig mod att följa min egen varma önskan, att fråga
om... om mamsell Waller skulle vilja mottaga en så
obetydlig persons hand och hjärta?»
»Innan jag avger något svar härpå, så låt mig fråga,
vilket beslut herr förvaltaren ärnat taga, ifall det
händelsevis icke blivit någon överläggning med magister
Carleborg ?»
»Sannerligen jag det vet, ty att säga rena sanningen,
så har jag allt mycken respekt för... hm... jag ber
om förlåtelse, men jag menar gudliga fruntimmer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
