Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hän i en ton, just avpassad efter en äkta mans öron.
»Glöm mig icke i dina böner... mina skola alltid
om-sväva dig!»
Han tog lampan och gick förut mot dörren.
Nu först fick Max tillfälle att se sig om i
svärmarens dystra kammare, och i trots av det sansade lugnet
på Justus’ ansikte, drog Max med brådska Evelyn bort.
Det förekom honom som om själva atmosfären varit
farlig och dövande, och Max kände sig ej riktigt kunna
draga andan, förrän han lyft upp sin unga maka i
vagnen.
Då undföll ett »Gud vare lov!» ofrivilligt hans
läppar, han lade Evelyns huvud mot sitt bröst och smekte
sakta hennes lockar, liksom duvhanen smeker sin maka
efter den förskräckelse, han utstått, då han sett henne
nära att bli örnens byte.
Evelyn gjorde intet motstånd vid dessa smekningar,
men om hon därav erfor något nöje eller endast tålde
dem, det visste varken han eller hon själv...
XXXIX.
Det var omöjligt, att Evelyn kunde undslippa ett
litet förhör, men huru detta skulle anställas hade Max
ännu icke avgjort, då man redan kommit hem, superat
och Evelyn gått och lagt sig.
Ifall det varit Evelyns vana att fråga, skulle hon i
afton hava frågat vad som orsakade hennes mans oro:
han gick av och an med allvarsam blick, tyst och sluten,
och Evelyn tänkte — ty hon såg alltför väl denna oro
— att hon var skuld till den, men icke visste hon vad
hon skulle säga, ehuru hon gärna velat säga något.
»Du somnar icke, Evelyn... ligger du icke väl ?»
frågade baronen, i det han gick bort till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
