- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
278

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom plötsligt nykter: det blev honom liksom när en
vindfläkt förskingrar de kvävande ångorna på en
glödhet sommardag. Han torkade svetten från sin panna och
försökte sedan gå den kommande ett par steg till
mötes. Men han stannade orörlig, med sänkt huvud.

Nästa ögonblick låg sonen vid moderns fötter...

Vi måste förbigå de första minuterna av detta möte,
som slog ned likt en åskstråle i Justus’ själ, skakade den
till dess innersta grund och rensade dess luftkrets från
de skadliga dunster, som omtöcknat den.

Äntligen sutto de i ro på soffan, med armarna
lindade om varandra, och då de upplyfte sina huvuden,
visade dem ljusskenet den ömsesidiga förändring, de
under sista halvåret undergått. Det var nyss_ efter
sedan Justus blivit prästvigd, som han besökt sin mor.

Fru Hedvig hade denna fina skönhet, som egentligen
aldrig blir gammal, men hennes anletsdrag hade
sjunkit tillsammans och visade i läslig skrift, vad en aldrig
vilande ängslan förmår. Vad Justus’ sköna ansikte
beträffar, hade det icke förlorat det ringaste av sin
tjusning, men det uttryck av hög renhet, som då låg över
den nyinvigdes drag, återfanns icke alldeles. Glöden i
hans ögon, den växlande färgskiftningen på hans
kinder vittnade om, att hans fruktsamma inbillning aldrig
vilade.

»Ack, min Justus, mitt hjärtas älskade barn, vilken
fröjd att åter ha dig innesluten här! Jag bävade av
fruktan att komma för sent.»

»För sent?» upprepade Justus långsamt.

»Ja ... i morgon hade du ju varit borta?»

Justus drog ett andedrag av lättnad: han fruktade
det omöjliga, att hans mor kunde ana hans själskamp.
»I morgon, älskade mamma, hade jag väl varit borta,
men då skulle vi i alla fall mötts... jag ärnade mig
hem.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free