Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het utan att först rekommendera mig i herr konsulns
och fru konsulinnans ynnestfulla åtanke.
Troligen har jag den lyckan att avlägga min
personliga uppvaktning» (’det är utmärkt bra sagt’) »ett
par dagar efter ankomsten av mitt brev.
Jämte anmälandet av min vördnad för herr konsuln
samt min ödmjuka och vänskapsfulla hälsning till
baron von G. och hans friherrinna, har jag den äran
att med djupaste högaktning och livligaste erkänsla
teckna mig, fru konsulinnans förbundne
Justus af Carleborg.»
Baronen gav handen åt sin unga fru, som med en
viss iver fattade den, och under det han förde henne
till sotfan, kände han huru hon darrade... »O»,
suckade han för sig själv, »om den där korsriddaren
redan vore längst borta i Afrikas öknar!»
»Jag hoppas, min lilla Evelyn, att du icke med ovilja
ser ett besök av din gamle vän och musiklärare?»
frågade konsulinnan. »Man kunde, för att döma efter
din tystnad, tro det.»
»Ack nej», utbrast Evelyn, och orden fingo en
förunderlig klang, »jag är mycket glad däröver!»
»Nå, lagom är alltid bäst, mitt barn, och som han
är gäst i dina föräldrars hus och ej i ditt, behöver du
icke genera dig, om du skulle vara opasslig.»
Evelyns blick visade vid dessa ord ett slags
omedveten sorg, som icke undgick Max’ uppmärksamhet.
»Vi skola hoppas», sade han, »att Evelyn innan
magister Carleborgs ankomst är så stark, att hon får
deltaga i sällskapsnöjet.»
»Men nu ser jag på dig att du behöver ro,,, farväl,
mitt barn!» Konsulinnan kysste sin dotter på pannan,
räckte sin måg handen och återvände ned i sin egen
våning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
