- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
24

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådan blick hade hon ännu aldrig sett i ett
människoöga, ej heller hade hon hört ljudet av en sådan röst,
som nu tilltalade henne: den var ej hög eller skarp,
utan låg och djup, och likväl hördes den över hela
rummet och ned i varje själ:

»Viljen I lära känna mitt mål: det är att stärka
de veka, ty ingen får vara så vek, att han ej uthärdar
talet om pliktens bud. Men min klagan gäller dem,
vilkas syndiga efterlåtenhet lämna mig så mycket
övrigt att göra.»

»Nu föll masken!» viskade konsulinnan kusin Ebba
i örat. »Nu ser man klart den vansinniga läsaren.»

»Så stränga få vi ej vara! Nog sågo vi en skymt
av svärmaren ... men se, där är han åter den kloke,
väl villige brodern, som fortsätter samtalet liksom han
ej blivit störd ... Och se hur Evelyn lyssnar...
hennes öga får en glans, som visar att själen är livad ...
detta samtal skall göra henne nytta.»

Efter det som förefallit hade konsulinnan blott en
utväg till upprätthållande av sin egen värdighet, den
utvägen nämligen att anse magister Carleborg lida av
någon liten sinnesoredighet. »Långt ifrån att beklaga
mig över honom, min bästa kusin Ebba, är jag nog
frisinnad att beklaga honom själv. Jag är säker att,
ifall han i sin yra kunde inse att han förolämpat mig,
han aldrig skulle låta trösta sig däröver. Men det är
min anhållan att - ingen häntyder på denna sensitiva
sak, som jag helst önskar glömma!»

»Detta är vackert av dig, min bästa Nelly, och hedrar
lika mycket ditt hjärta som ditt förstånd.»

»Det är beundransvärt!» viskade mamsell Charlotte
från andra sidan.

Konsulinnan nickade och kände sig nu så lyftad att
hon beslöt tilltala magistern liksom ingenting
förefallit; och hon kände sig ännu mera nöjd med sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free