Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu vibrerade från den starka rörelse, varifrån hon
i kyrkan ej förmått värja sig, »han är oförklarlig!»
»Han är en verklig Guds man!» sade konsuln sakta.
Baron Max mera bar än ledde Evelyn till den vagn,
där det unga paret åkte för sig själva. »Sök att
behärska dig, älskade Evelyn ... låt din vilja vara stark!»
»Ja», sade Evelyn, resande sig ur det slags
besynnerliga dvala, varuti sista delen av predikan försatt
henne, »jag skall ha vilja och mod... o, vad han är
gudomlig!»
»Han är likväl blott en högt begåvad människa»,
sade Max sakta, »och», tilläde han för sig själv, »en
farlig, en olycksalig svärmare ...»
Då kyrkgästerna vid middagstiden återsågo sin
lärare, låg ännu till en del samma rena, ödmjuka glans
över hans väsende, varför de talrika lyckönskningar,
varmed man velat överhopa honom, dogo på allas
läppar. Endast Evelyn gick fram och gav honom
handen, den han lätt tryckte i sin, under det hans läppar
viskade det enda ordet »tack» i en ton, varvid Evelyns
sköna ansikte insveptes i en varm purpurslöja.
Justus av Carleborg läste emellertid i varje öga den
beundrans skörd han vunnit, och den i sitt innersta
stolte och fåfänge mannen njöt i hemlighet av sin
triumf, en triumf i smått förebådande de oerhörda
triumfer, vilka en dag skulle tillfalla honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
