Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordmån, i vilken hon växte, och omplantera henne i
en bättre. Och om Gud icke sedan givit henne i så
goda händer, skulle hon länge sedan hava återfallit
i sitt forna beklagansvärda tillstånd. Tänk sen på er
själv, ni, som var en så värdig hustru och redlig
kvinna, innan fåfängans demon fick makt med er. Se
nu varthän den drivit er! Man skrattar i orten åt ert
högmod — men er man, ert barn, de skratta ej ...
Hör då en ropandes röst i öknen, hör den ande, som
genom mina svaga ord talar till er... vänd om,
uppfyll er makes begäran, skapa genom denna
eftergivenhet frid åt er själv, försoning åt honom! Jag såg,
att ni redan i förmiddags rördes under den allmänna
gudstjänsten ... försmå nu icke vännens böner ... de
gå från hjärtat, låt dem åter gå dit... vänd om, min
fru, vänd om!»
»Ja, vänd om, vänd om!» ljöd en darrande röst från
dörren. Konsul Löwe, vilken sett sin hustru giva
magistern en vink och känt sig äga rätt att veta vad det
betydde, hade med häpnad och tacksamhet lyssnat till
den unge prästens ord, vilka befriade honom från att
utsäga sitt ärende. »Vänd om, kära Petronella»,
ropade den hederlige mannen, »och jag tager Gud till
vittne, att ingen förebråelse någonsin skall i avseende
på det förflutna komma över mina läppar! Bliv en
god, ärlig, enkel hustru som förr... låt mig få fröjda
mig åt mina skutor, och vi skola ännu leva många
fröjdefulla år tillsammans!»
Fru Löwe var så genomskakad, att hennes röst ej
kunde bliva hörbar. Hon snyftade scm ett barn, hon
vred sina händer, hon ville avslita sitt hår, men ingen
fick veta vad som egentligen månde bliva av denna
vilda paroxysm, ty hon teg enständigt.
»Min befattning är slutad!» sade Justus. »Om fru
konsulinnan vidare önskar hedra mig med sitt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
