Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dents rätta arvingar, icke hade uppgjort allt enligt
lagens bokstav. Grave, som satte sitt ädla »rykte» i
första rummet — det var på dess kredit han levde —
kände sig svåra förolämpad, vilket med andra ord vill
säga, att han fann tiden inne att nedlägga rörelsen,
och innan man visste ordet av, hade de bekymrades
vän packat ihop sin lilla egendom och lämnat
Lunda-gård bakom sig. Han ställde kosan till Uppsala
för att där taga sin nu beslutade prästexamen, från
vilken tid han ej eftersträvade ett högre mål än att
bliva den andre själasörjaren i någon församling, där
ordet, såsom han ville predika det, kunde bära god
frukt.
I Uppsala fortsatte han, ehuru i mindre skala, den
rörelse, han begynt i Lund. Han kunde nu själv, ehuru
naturligtvis detta själv aldrig framstod, låna ut
penningar mot god ränta, och det var i en sådan affär som
Justus af Carleborg, genom en kamrats bemedling, kom
att vända sig till honom.
För att draga riktig nytta av en karaktär och ett
lynne sådant som Justus af Carleborgs, svärmade
Grave så vitt omkring med den alltid lidelsefulle
ynglingen, att denne trodde sig i Grave ha funnit icke en
likstämd, utan en genom det mognade förståndet och
den oegennyttiga människokärleken vida över honom
upphöjd själ.
Justus av Carleborg, som själv var så varm för det
goda, kunde aldrig betvivla redligheten av Graves
åsikter, då denne sade till honom: »Jag skall söka till
att få prolongerad din skuld, om du gör mig den lilla
tjänsten...» Och sen blev det än att överse ett
musikstycke, än ett litterärt stycke, än att skriva en
avhandling, än ett tillfällighetspoem, än ett tal... alltid
förstås åt någon av Graves vänner. »Jag kan icke neka
någon som ber mig!» hette det oföränderligen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
