Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LI.
Emellan den aftonen, på vilken det sist anförda
samtalet ägde rum, och tisdagen, som var utsatt till
Graves avresa för att provpredika i Bullaren, hade man
söndag, och det var då Justus för första gången hörde
sin vän offentligen.
Inom sig erkände Justus, vad Grave flera gånger
sagt om sig själv, att han saknade all högre lyftning,
all inspiration. Grave var läsarepredikant i ordets
strängaste eller, rättare sagt, råaste bemärkelse, och
Justus betogs av häpnad och förtrytelse, då han hörde
honom:
»Jag ser nog hur satan flyger och far omkring ett
par av er,., han skall ock gnaga er intill benen,
liksom I gnagit mig tills I gnagit mig ur denna
församling. Men hören också, I andra stora syndare, och
även I, mina utkorade, som låtit lamsens blod rena
eder, hören dessa den heliga skrifts dyra ord: ’De
präster, som väl förestå, skall man hålla vara dubbel
heder värda, mest de, som arbeta i ordet och
lärdomen !’ Ytterligare säger skriften: ’Du skall icke binda
munnen till på oxen, som tröskar!’ och ’en arbetare
är sin lön värd!’ Men när den tid varder kommande
att jag går bort ifrån eder, då skola edra samveten
uppväckta varda, och de skola, ehuru för sent, gnissla
liksom de fördömda gnissla i mörksens djup, och I
skolen klaga och gråta och ropa: ’Ve, ve, att jag icke
hörde, medan rösten ropade i mitt öra, att jag icke
såg, medan Herran lade ut sin stora not till att fånga
upproriska själar’,,, Men jag, som borta är, jag skall
dock, ehuru I icke förtjänen det, bedja för eder, I
syndare! Då jag hört ett stort dån, liksom när havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
