- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
70

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varit vad jag kunnat i min Herres och Mästares
tjänst.»

»Min broder», svarade Justus, och en känsla av
bittert missnöje kämpade med självkärleken, »du

smickrar mig!» ,

»Nej, och för att övertyga dig, att jag ej vill
smickra, skall jag tillägga att ägandet av de fördelar,
jag nämnt, äro långt ifrån att göra dig till en helig
man. Berömd och utbasunad kan du bli med det du
har, med det du är, men ditt namn skall icke gå stort
längre än du själv, såvida du ej höjer dig till ^den
ståndpunkt, som en Kristi lärjunge med dina gåvor
har rätt att eftersträva.»

Justus teg ett ögonblick. Därefter återtog han:
»Ursäkta att jag icke anser din föregående förklaring
tillräcklig! Du kan måhända behöva stränghet, men
såväl i ditt sätt att föredraga som i dina förklaringar av
skriftens ord ligger något, som jag icke blott ogillar...»

»Ursäkta också mig, min vän», avbröt honom Grave
med ett uttryck, som tillkännagav, att tigern ej mera
finge retas, »om jag erinrar dig, att det större avstand,
som är emellan våra år, helt naturligt måste medföra
ett avstånd i såväl våra studier som vår
människokännedom ! Låt oss därför upphöra att tvista i ämnen,
där våra åsikter måste vara olika... Om du en tio
år härefter, ifall vi då bägge leva, vill på nytt utmana
mig, skall jag upptaga stridshandsken — icke nu.»

Justus’ blod höll på att sjuda över, ty ehuru Grave
var den enda människa, vars välde kuvade honom, var
likväl detta alltför starkt för den, som själv var van
att så fullkomligt behärska andra, men han sansade
sig: det blev honom klart, att han kommit hit för att
lära sig icke blott yttre ödmjukhet.

»Om jag sårat dig, unge broder», återtog Grave, som
med sin falkblick spanade i Justus’ ansikte och såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free