Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolorna, och mitt hjärta fröjdar sig så djupt över
alla de tacksamhetssuckar, som genom dessa gåvor
skola uppstå, att jag därvid till och med förgäter
smärtan att se mitt handlingssätt misskänt av den ende
vän, vars aktning ligger mig om hjärtat.»
Nu var det Justus, som framräckte sin hand. »Jag»,
sade han, »som icke äger mod till denna frivilliga
förnedring, den du med exemplarisk försakelse påtagit
dig, har ej rätt att klandra.»
Och allt starkare blev det töcken, som läsareprästen
drog omkring fanatikern.
LII.
Hela måndagen var Grave så sysselsatt, att han icke
förrän på aftonen kunde uppfylla sitt löfte om de
andliga råd, Justus behövde i avseende på det hinder,
som ständigt ville uppresa sig mellan honom och hans
sanna beredelse för det stora målet.
Justus hade önskat, att det viktiga samtalet skulle
äga rum på hans kammare, men Grave bjöd honom
till sin mystiska fristad, i det han skenheligt
förklarade, att, då ämnet i sig självt var sorgligt, det bleve
en skyldighet att välja en plats, som icke genom sin
dysterhet alltför mycket tyngde själen.
»Jag vet likväl icke, hur det kommer till», svarade
Justus, »att min själ verkligen är mera tyngd här än
på varje annat ställe! Detta lilla rum har någonting
som snarare underhåller än kväver de känslor, jag
måste döda. Denna tavla till exempel, denna Judith,
kan jag ej se utan hjärtklappning, ty alltjämt
förekomma mig hennes sköna drag äga en villande likhet
med dens drag, som jag nog ändå har för ögonen.»
Den tavla, på vilken Justus häntydde, föreställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
