- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
78

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

predikstolen, föll hans beundran tillbaka på honom
själv, som redan så tidigt kunnat förutse, vad det
skulle bliva av honom. Grave grät av förtjusning...
och hade han ej skäl att gråta glädjetårar? Denne
unge predikant, som icke blott hänryckte^ utan rent av
förryckte människorna med de stora gåvor, han
erhållit, och som trodde sig vara allt genom sin egen
fria vilja, var ju icke annat än ett rö i Graves hand,
och vad han ännu icke var, skulle han bli. Aldrig,
aldrig finge en så^an skatt ga ur landet för att kastas
åt hedningarna: missionen finge inskränkas^ till ett
experiment i Lappmarken, vilket kanske också skulle
vara tillräckligt att stävja hans brinnande iver. I
värsta fallet komme tusen naturliga hinder och
svårigheter i vägen. »Det där Löweska kapitalet... hm ...
det blir nog råd!»

Och varför skulle det ej bliva råd, då tråden vilade
i Graves hand!

Men efter detta kom härs och tvärs ifrån folk, som
ville tala med den helige missionären, såsom Justus
nu kallades, och Grave sade: »Min bror, tag denna
förströelse... det skall lindra dina egna smärtor, om
du lindrar andras. Jag besvär dig för den övning,
du är pliktig ditt kall, tag emot några få åtminstone!»
Och dessa få, som Grave valde, voro alltid unga,
vackra bondhustrur, vilka, för en och annan orsaks
skull oense med sina män, kommo att bedja Justus
stifta frid i äktenskapet.

Och han stiftade en verklig, sann frid, ty han
talade till de unga hustrurnas hjärtan och förstånd. Men
Grave, som stod utanför, bet sig i läppen och skakade
förtrytsamt huvudet. Ännu vackrare botgörerskor
in-funno sig för att söka samvetsro, och även de funno
den, ty de trodde, att Herren själv talade till dem.
Nu blev det de vackra flickornas tur: det var kärleks-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free