Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vill bereda dig på, att jag kommer med en
nyhet, som är dig kär.»
»O, han är väl icke här?» Evelyn förde hastigt
handen över pannan. Vilken hemlighetsfull kraft låg ej
i blotta aningen om hans närhet! Kunde väl den unga
makan ens i sin makes famn värja sig för en rysning
av salighet.
»Min dyra Evelyn, jag fruktar att du ingenting
borde ha fått veta, och dock hade jag ej hjärta att
neka dig en så stor glädje. Men kom ihåg vad den
minsta sinnesskakning kan kosta oss!»
»Ack, jag skulle dö av sorg, om jag finge en sådan
förebråelse att göra mig! Men jag är nu lugn ... känn,
hjärtat siar alls icke det minsta fortare än vanlist
eller hur?»
Max lade sin hand på hennes hjärta... det slog
våldsamt. Han böjde ned sitt huvud, att hon ej måtte
se den färgskiftning, som spelade över hans ansikte.
Om Justus av Carleborgs besök kunnat bliva en
fullkomlig hemlighet för Evelyn, skulle Max kanske för
Justus tillstått att han icke vågade låta Evelyn erfara
hans närvaro, men då det var troligt att hon,
åtminstone sedan han rest, genom konsulinnans
obetänksamhet kunde få veta att han varit där, föredrog Max
sanningen.
»Är jag ej nu lugn?» frågade hon och häftade en
bedjande blick på sin make.
»Du blir det med varje ögonblick mer och mer, och
varför skulle en syster känna sig upprörd, då hon får
återse en kär bror? Hon bör ju vara endast lycklig.»
*Jå, lycklig! Men hur det kommer sig att...»
»... Han reser till sin brors bröllop ... Magister
Carleborg skall förrätta vigseln.»
»Ack, vad Constance blir lycklig, som får sin make
av hans hand!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
