Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslor redan dväljas, vill jag fullt rena dem. Ja,
Evelyn, denna ande, som med sina varma, trogna
böner ivrigt skall bedja för dig och allt vad dig dyrbart
ar, denna ^ande skall återfinna sig själv...»
Tysta återvände de till sällskapsrummet, och då
Evelyns öga mötte hennes mans, såg Max däruti
endast den renaste, oskuldsfullaste sällhet. Han visste,
att Evelyn skulle säga honom varje ord de talat, och
att dessa ord icke innehöllo något, som kunde såra
eller förfördela honom — det såg han även på Justus’
allvarliga och tankfulla väsende och på den öppna och
frimodiga blick, varmed han såg sig omkring.
Denna natt sov Justus för första gången på lång
tid en ordentlig sömn... den stördes ej av vilda,
orediga drömmar. Evelyn och hans mor sutto
bredvid honom, Judiths välde var krossat... ack, det var
en skön, en himmelsk ro! Han ville, då han vaknade,
att denna sömn skulle ha varat veckor, men hans
fåfänga önskan gagnade ej: han måste bort från denna
rena och lyckliga boning, till nya strider, men också
till nya segrar ...
Max och Justus, som på denna afton blivit bröder
gåvo varandra ett varmt handslag. »När», sade Max,
»få vi se dig åter? Mitt hjärta är så fullt av
förtro-ende,^att jag säger: Anse Örnvik som ett hem!»
»Då jag återkommer från min första
missionsbefatt-ning, innan jag anträder den andra, skall jag söka
vilan vid din härd och sola mig i glansen av Evelyns
blickar.»
LVI.
»Ännu ger jag ej hoppet förlorat, men besitta mig,
bli vi icke tvungna att ta god natt med det om tre
timmar — det bli vi, min lilla, snälla mamma — ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
