- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
99

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

huru mycket mera då på denna viktiga dag, under
vilken vi ikläda oss så stort ansvar, så heliga och
allvarliga plikter. Detta är vår första gemensamma
bönestund, men med Guds och vår Frälsares bistånd skall
det ej bliva den sista, på vilken vi tillsammans
hug-svala våra själar.»

Efter dessa ord, som nedslogo Leonards mod i
stället för att höja det, gick Constance fram till ett litet
bord, på vilket några böcker i sträng sekterisk anda
voro kringspridda och en uppslagen. Hon vinkade
Leonard att sätta sig bredvid henne och bad honom,
under det hon själv lutade huvudet i den mot bordet
stödda handen, att han måtte läsa högt.

Hon hade lagt märke vid den sida, där han skulle
begynna. Det var en betraktelse för äkta makar och
angick i synnerhet den fördragsamhet, de voro
pliktiga att ägna varandra, i den händelse, att det
viktigaste av alla behov, omsorgen om själens frälsning
själens sökande efter ljuset, förr vaknade hos den ena
an den andra.

Constance grät icke under läsningen och visade ej
heller några andra tecken till rörelse, men hennes ton
forrådde en mycket djup bedrövelse, då hon, sedan
Leonard hoplagt boken, yttrade följande:

»Bokstaven är alltid död, då anden ej förmår göra
den levande.»

Leonard såg misslynt ut, men svarade ej.

Nu tog Constance själv boken och uppslog ett annat
stycke i samma ämne, men med stum förtvivlan fann
hon även sig vanmäktig. Hon kände väl en
förskräcklig angest, en ångest, som tvingade tårar i hennes ögon
och en darrning i hennes lemmar, men det var långt
ifrån den rätta ångesten, den en bekymrad själ hyser
för sig och en annan själs frid och renande.

»Min Gud, min Gud, vad betyder detta mörker?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free