Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Hedvig av Carleborgs värdiga gestalt svävade i
detsamma förbi och försvann inom nämnda dörr, till
vilken fru K. drog sin stol så nära som möjligt.
Ett dämpat och likväl ljudligt »ack!» nådde genast
de lyssnande damernas öron, och detta enda ord
förrådde så mycken smärta, att fruntimren helt rörda
sågo på varandra. Ingenting kunde dock hindra dem
att spana vidare.
»Var lugn, min dyra mor, jag är nu mycket, mycket
bättre.»
»Justus, Justus ...»
Majorskans och fru K:s obelåtna blickar
förklarade, att de ej uppfattade något mer ...
Efter fem minuter inträdde åter med ädel
behärskning denna mor, som av sin sons utseende blivit så
skakad. Och likväl anade hon ej, att det var själens
kamp, icke kroppslig sjukdom, som åstadkommit denna
oerhörda förändring. Hon anade icke, kunde
lyckligtvis icke ana, att han ännu för två timmar sedan på
sista gästgivaregården varit nära att duka under för
sina vilda strider. Den ena kraften manade fram, den
andra tillbaka, och det var ej löftet till Leonard, ej
mötet med modern, som då stod framför honom: det
var endast Constances tjusande bild, omsluten av
brudskruden och av svartsjukans furier förlänad alla
förbländande behag, som vinkade honom.
Under ett anfall av halvt vansinne hade hon
slutligen kastat sig i åkdonet och ankom till staden endast
några minuter efter det fru Carleborg lämnat sin
bostad.
Några ögonblick stod han ensam i den tillslutna
kammaren. Han lutade sin panna mot handen... han
tycktes söka efter en plats att stödja sig emot, han
kände efter handboken och ville gå — men han nästan
raglade mot dörrposten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
